Diastasoperation vecka 5

Det har gått 5 veckor sedan operationen och jag har nu gördel enbart på dagtid. När jag tänker tillbaka var det konstigaste med hela operationen att lägga sig på ett operationsbord när man känner sig frisk. Att bli nedsövd när man vet att man inte har något akut som ska opereras eller något som måste åtgärdas. Jag valde ju att åtgärda detta då jag hoppas att min rygg ska bli bättre, att jag ska bli starkare så att jag kan fortsätta träna så som jag alltid har gjort utan att tänka på att magen inte har fungerat. Men nu har det gått 5 veckor och jag har fortfarande bara ägnat mig åt promenader, suttit på cykeln korta stunder men ser fram emot att nu börja träna upp mage, rygg, kondition osv igen. Jag har scannat nätet på sjukgymnaster, frågat en vän som genomgått liknande operation, kontaktat Hela Kvinnans Klinik och skall förhoppningsvis få tid med Katarina Woxnerud igen som jag träffade innan operation för några år sedan för att då stärka de intre bukmusklerna. Men det som fascinerar mig är hur sjukvården överlag inte har mer processer för saker så att det skulle underlätta frågorna före en operation, frågorna efter en operation och rehabiliteringen efter. Det är så mycket upp till dig som patient att hitta information om hur du bäst tränar upp magen och kroppen efter en operation.

Mina underbara killar som är orsaken till att jag fick genomgå en operation. Men oj vad tacksam jag är för mammakroppen / mammamagen och att jag fick möjligheten att bli deras mamma. Bästa killarna!

Liggandes på rygg så ser magen just nu ut så här – med en uppfälld gördel.  Jag har 6 ingångshål från operationen som utfördes med titthål. Man sydde ihop magmusklerna och la även in ett nät.  Det är inte lika vanligt med titthålsoperation utan de flesta brukar öppna upp magen. Jag är tacksam för att min kirurg utfört min operation med titthål. Känns som vägen tillbaka har gått mycket snabbare än för de som utfört med öppen operation. Dessutom slipper jag ett stort ärr samt att det känns säkrare.

Jag har nyligen dragit bort de större plåstren och ersatt med kirurgtejp. Därav rätt mycket märken från plåster. Stygnen sitter kvar på några av ärren men de ska lossna / har lossnat av sig självt.  Alla hål förutom det översta ritades ut av kirurg innan operation. Det översta hålet fick adderas när man under operation upptäckte att diastasten gick hela vägen upp till proccesus xiphoideus och började lite ovanför det understa plåstret.

Men status efter 5 veckor är att jag inte har någon smärta. Jag kan efter dusch eller på morgonen nästan glömma bort att jag ska ha gördel på mig. Det är ett bra tecken då jag börjar känna mig mer och mer stabil. De första dagarna efter operation var superläskiga när man skulle ta av sig gördeln. Det kändes som att kroppen skulle falla ihop.  Jag har även börjat testa lite med testcykel men bara väldigt lugnt. Det känns lite konstigt när man sitter framåtböjd så jag sitter rätt så upprätt. Promenader går hur bra som helst och det har bara varit problematiskt med all halka så jag kör med dobbar. Men det har jag gjort sen dag 4-5 tror jag. Promenerade mycket under jullovet när familjen åkte skidor.

Men nu ser jag fram emot att få ett träningsprogram. Det är något jag inte har fått från Ersta Sjukhus. Därifrån fick jag bara rådet att röra mig så mycket som möjligt men inget som var tungt eller ansträngande. Så promenader är att föredra. Det kommer att vara månader med träning för att få tillbaka styrka och framförallt få ny styrka då jag inte hade någon som helst styrka i den raka magmuskeln tidigare. Jag ser fram emot det och sen hoppas jag på en vår med mycket cykling.

Tips och råd vid en diastasoperation

-Att vara vältränad innan operation känns som en mycket bra idé. Det känns som att rehabiliteringen har gått lättare och jag har även kanske halkat ned “mindre” i styrka och kondition mot vad jag hade gjort om jag inte hade tränat bra innan. Narkosläkaren lugnade mig även när jag var på provtagning att jag var en patient som de inte kände någon som helst oro över. Rökfri, hyfsat vältränad, frisk, bra blodtryck osv.

-Att operera sig på den här tiden på året känns som en fördel. Nov-Jan är rätt mörka månader och dessutom kalla. Att ha en gördel på sig dygnet runt i en månad är rätt varmt. Det hade inte varit optimalt under sommaren.

-Läsa på om operationen före tyckte jag gjorde att det kändes tryggare. Jag visste vad jag hade att vänta mig. Dessvärre fanns det inte så mycket information om just titthålsoperation av diastas men jag frågade narkosläkaren väldigt mycket när jag var på kontroll före operation.

-Om du är själv är det bra att ha någon som kan hjälpa till de första dagarna eventuellt veckorna beroende på hur ont du får och vilka behov du har. Du får inte lyfta mer än 4 kg på 8 veckor och säkert längre. Att gå till affären och köpa 3 liter mjölk och bröd är typ max vad du får bära. Det är massa saker som jag inte kunnat göra –  inte kunna lyfta vår 5 åring, inte kunna skotta efter snöfall, inte lyfta tunga grenar som föll i stormen, inte kunna bära väskor till bilen osv. Men tur att jag har en man och 2 stora killar som kan lyfta och bära.

-Var inställd på att det inte är en quick fix. Du kommer behöva träna länge efter operationen. Det kommer ta tid, vara tråkigt (dvs i mina ögon massa tråkiga övningar initialt) och inte alls så roligt som träning kan vara.

– Det finns inga garantier på att det blir bättre. Det är än så länge för lite forskning gjord på dessa operationer. Men i mitt huvud säger det sig själv att livet blir bättre om man återställer musklerna till hur de borde vara. Att ryggen får stöd av magen osv.

 

 

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...


Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *