Diastasoperation på Ersta Sjukhus

Den 23:e nov var den dag som jag skulle få min diastas recti åtgärdad. En diastas recti är en delning av magmusklerna som främst drabbar kvinnor som varit gravida.

Jag har som jag skrev i mitt förra inlägg kämpat länge för denna operation men det är ju samtidigt något som känns stort och läskigt.

Med min idrottsbakgrund gjorde jag som jag brukar göra inför viktiga saker. Jag visualiserade hela förfarandet fram till narkos så som jag förr visualiserade exempelvis ett åk i en alpin tävling. Detta gjorde jag vid flertalet tillfällen veckan före operation. Det är mental träning som för min del fungerar bra både för en sådan här sak men faktiskt även i arbetsliv, med mål osv. Utifrån detta kanske min berättelse kan hjälpa någon annan.

 Min Operationsberättelse

Jag och min man som så snällt följde med 06:20 i taxin åkte in till Ersta sjukhus för inskrivning kl 07:00. Fick vid inskrivning en rad tabletter. (Vet ej exakt vad) Där tog det sedan en stund innan jag fick byta om till lanstingskläder. Trosor, 2 rockar, långa strumpor och ”tossor” för fötterna.

Efter det scannades magen. Tror att man kollade mängden urin innan operation. Efter det träffade jag min läkare som ritade ut ingångshålen (han använder en teknik med titthål) 3 på ena sidan och 1 på andra. Han ritade även ut delningen.

Sen låg jag på min brits tills det var dags för min operation. När det blev dags gick jag med sköterska och brits till operationssal. Jag sa hejdå till maken på vägen förbi hiss och väntrum.

När vi kom till operationssalarna fick jag en grön mössa och fick sedan rulla in i lokalen. Här var det en sterilare, modernare korridor med skjutdörrar in till operationssalarna.

Lånad bild.

Efter ca 10 min max så var det min tur. Nu var jag relativt nervös vilket jag även sa. De var ca 5 personer som hjälpte mig upp i sängen. Armarna skulle ligga utåt på stöd. De talade lugnt till mig och berättade att jag först skulle få epidural/ryggmärgsbedövning. Något man valt som komplement till narkos för att sedan kunna ha kvar som smärtlindring första dagen/dagarna.

I samband med att jag skulle ligga på sidan och krumma ryggen för bedövning så fick jag som jag tror lugnande. Att lägga ryggmärgsbedövning gick i mina ögon fort och sen lades jag på rygg. Nu var det dags för narkos och det jag fasat över – att täcka för munnen gick dock fort och jag kände mig trygg när jag somnade in. Stor eloge till alla i rummet.

När jag vaknar upp minns jag inte men jag minns att någon har sagt ”operationen har gått bra”.

Jag är nu i en sal med fler patienter som kommit från operation. Post-op/uppvak. Jag sover liggandes och sittandes i stort sett fram till 18 på kvällen. Smärtan är då bedövad bra av epidural. Jag har förutom en slang med epidural en hel massa andra sladdar och jox på mig. Mäter syresättning, blodtryck osv. Har även kateter då jag är ryggmärgsbedövad.

På kvällen äter jag sedan den fantastiska sjukhusmaten. Korv med mos.

Mumsigt värre var det dock med mat då jag inte ätit sen gårdagen.

Sen fortsätter jag slumra i fåtäljen. Det visar sig att det är fullt på avdelningen så jag kommer ensam stanna kvar i post-op vilket jag inte har något emot. Får flytta till andra sidan av rummet när några patienter från dagkirurgi åkt hem och resterande patienter åkt till sina avdelningar.

Jag har nu egen tv och klarar ungefär 10-15 min mellan sova och titta. Kl 22 somnar jag för natten efter att ha fått alvedon och kollat temperatur. Sover som en stock tills kl 03:50. Då har jag som det känts sovit 20h.

När jag ligger eller sitter känner jag inte mycket av smärta alls. Det kliar dock en del vilket antagligen kommer från epiduralet. När jag ska stå eller flytta mig känns det framförallt i höger sida. Det är också oerhört svårt att inte använda magen när man ska göra dessa förflyttningar. Har också som halsont efter att ha haft rör i halsen.

Idag väntas jag ligga kvar som jag förstår det men det ska också börja trappas ned på epidural och ersätta detta med annan smärtlindring. Något som jag nu måste förbereda mig mentalt på. Tror det kommer innebära massa ont och svårare att både sova samt förflytta sig.

Fakta:

Jag har inte träffat min läkare som opererade mig och då det är en lördag idag kommer jag träffa en annan. Tog dock del av min operationsberättelse. Min diastas (delning) började ca 2-3 cm nedanför navel och sedan nästan hela vägen upp till proccesus xiphoideus (som jag tror är bröstbenet). Denna defekt suturerades och täcktes sedan med ett 17*10 cm nät. Dessa fästes med 25 st secure straps.

Jag har nu en gördel på mig som jag ska ha på under 8v.

Det var min operationsberättelse. Det är nu min långa resa börjar. Mycket träning för att få tillbaka min styrka i bålen.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...


3 thoughts on “Diastasoperation på Ersta Sjukhus”

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *